erikssonjonas.blogg.se

Dags för del tre - sport. För er som inte känner mig, eller som inte har förstått det är sport en stor del av mitt liv, ett stort intresse. Och då gäller det inte bara spelande av NHL.

Början av min idrottsliga karriär var av den udda sorten. Jag och mina tre bröder började att kasta varpa i Vårgårda varpaklubb. Det blev väl aldrig något som jag var speciellt bra på. En 13:e plats på ungdoms-sm är väl min största bedrift icke lokalt. (Har för för mig att vi var 21 startande). Vann väl klubbmästerskapet ett par gånger i ungdomsklasser (och då hör det till att vi inte var så många aktiva). Dock var min största bror Morgan väldigt duktig (och även han som har hållt på med sporten längst), med ett svenskt mästerskap i sin klass som största bedrift.

Mitt annars bästa minne från varpatiden handlar mest om festtillfället under ungdoms-sm. Gotlänningar är sjuka på att dricka, och att blanda groggar. Det slutade med att Morgan fick köra hem mig, och det första jag gjorde när jag gick ur bilen var att spy ner uppfarten, sedan somnade jag på toaletten när jag väl var inne i huset. Förvånandsvärt var dock att jag mådde tipptopp dagen efter och kunde lira med mitt dåvarande hårdrocksband utan några som helst problem.

Utöver att aktivt delta i idrotter (eller för den delen lira sportspel) hade jag en udda läggning för statistik och resultat. Jag skapade egna tennisturneringar, med eget påhittade namn (jag minns fransmannen Oliver Chouilemieux), med tillhörande världsrankingar. Mitt enda verktyg förutom fantasin var hederliga sexsidiga tärningar. Likaså skapade jag en egen hockeyliga i Nordamerika. Lagen var delstater vars namn jag själv hittade på (jag kommer väl ihåg Pennsylvania Monsters), med eget påhittade spelare i. Har för mig att jag med tärningarnas hjälp spelade två säsonger i denna ligan. Ja, vad säger detta om min barndom tro. Jag låter mina läser själva spekulera.

Förutom att själv med hjälp av tärningar skapa turneringar och ligor, skapade jag, min bror Fredrik och oftast Inge världsmästerskap i fotboll där resultaten blev till med hjälp av straffläggning (fotboll) på riktigt. Härliga sommardagar bedrevs på detta viset.

Vi tar oss dock nu tillbaka till verkligheten. I sexan (tror jag) började jag lira handboll, något som jag har spelat fram till dags datum. Huruvida jag kommer att fortsätta med detta nästa säsong håller jag osagt. Skador börjar ta ut sin rätt. Jag startade som niometare, och var en av de bästa i vårt nyuppstartade lag. Till historien hör att vi inte var speciellt bra, Förlorade de flesta matcherna. Jag kommer ihåg att Habo var ett lag man kunde slå men i övrigt var det oftast förluster, och då med resultat som 21-1, 21-4, 38-8. Hårda bud.

Bästa minnet från ungdomshandbollen är när vi vann b-slutspelet i Potatiscupen. Vi slog Alingsås 2 med uddamålet och jag gjorde 3 av målen. Sedan slog vi Borås i semin, i sudden death (där jag avgjorde med mitt fjärde mål för matchen). I finalen mötte vi Trollhättan som vi slog med 10-9 efter 5 mål av mig. Härligt minne. I vuxen ålder är det bästa idrottsliga handbollsminnet när jag fick gjort inte mindre en 19 mål (som kantspelare, ble det i seniorsammanhang) i en och samma match. Ja, ni läste rätt. Till historien hör att jag inte var säker på ifall jag kunde spela matchen för jag hade fruktansvärt ont i ryggen, kunde inte böja mig. Resten är historia.

Det är väl de sporter som jag har ägnat mig åt på "riktigt". Dock har jag lirat korpfotboll och korpinnebandy, båda som målvakt, troligtvis för mina snabba reflexer. Roligast där har varit innebandyn, där vi faktiskt vann korpen ett år. I semifinalen vann vi på straffar, efter två identiska räddningar av mig. En grymt härlig känsla får jag faktiskt säga.

Började faktiskt min lärarkarriär som idrottslärare i Alingsås. Var 80 procent indrottslärare och 20 procent musiklärare. Det som ockuperar mig mest nu inom sportens värld är ett tränaruppdrag för BHK:s a-flickor. Något som jag faktiskt tycker är mycket givande och kul. Får hjälp där av min bror Fredrik, vilket ger oss en del kvalitétstid tillsammans.

Skulle kunna berätta en väldigt massa minnen från mina år inom idrottens värld (som att jag slängde i mig rester från andra gästers pizzor på en pizzeria på väg hem från en ungdomsmatch, eller när jag gick omkring som Quasimodo på grund av min rygg på en cup i Danmark. Skulle sett mig på dansgolvet. Alla otaliga lagfester, skämt och jargonger och sportsliga händelser), men det skulle ta alldeles för lång tid. Och troligtvis vara ganska tråkigt i längden.

Vi avslutar istället med bilder från olika sportsammanhang.

Lite sport för skojs skull. Sista från Åhus beachhandbollsturnering med Byttorps A-lag (min första träff med dem. Fina historier därifrån!)