Jag fruktar inte döden
Kategori: Allmänt, Dikt, Eget material
Att försöka påstå att livet är enkelt är en dumdristighet utan dess like. Oavsett förutsättningar (som rik - fattig, bra jobb - dåligt jobb, kär - inte kär, lycklig - olycklig) kommer livet att - ja så brutalt som - pissa på en. Jag har rört vid det tidigare, i en annan dikt; då man blir backstabbad utan föraning. Detta kommer troligtvis alltid att förekomma i ens liv. I allas liv.
Man får aldrig sänka garden och tro att livet ska vara en dans på rosor. I så fall en dans med svåra steg (som vår kära Winnerbäck har uttryckt det), snuddande taggarna på de fina röda rosorna. Folk som vänder kappan efter vinden är mer vanligt än man kan tro. Det som en gång var blir helt plötsligt inte lika mycket värt när saker och ting ställs på sin spets.
Dessutom älskas det att prata vid mun, ja helt enkelt sprida en massa rykten, utan som helst substans eller någon egentlig eftertanke om konsekvenser, utan det är bara en kul grej. Det mest horribla är de som sväljer skitsnack utan någon som helst reflektion, och ännu värre för det vidare, utan att egentligen ha någon som helst aning.
Slutsats: Man ska inte frukta döden, man ska frukta livet. Döden är alltid sann, den är alltid ärlig. Livet däremot kommer att sparka en i röven utan att man ens vet att det är bakom en. Givetvis ska man bejaka livet, och tacksamt ta emot det goda det har att erbjuda (vad personer i livet har att erbjuda), dock får man alltid vara på sin vakt utan att vara blåögd och naiv. Man ska inte utgå från att alla vill en gott, att alla vill en väl; sådana som passerar livet som så kallade bekanta eller förbipasserande. För när ens inte nära alltid är att lita på, hur stor är då chansen att sådana som inte är när är att lita på?
Alltså var glad och lycklig och ta emot livets goda. Men var för guds skull inte naiv vad gäller ytliga personer.
Till detta har jag en (typ) passande dikt.
Jag fruktar inte döden
Inte dess påtagbara närhet
Eller dess ofrånkomliga visit
Oförstående av dess innebörd
Jag fruktar inte döden
Inte dess hastiga närvaro
Eller dess överrumplande ankomst
Ovetande om dess efterspel
Vad jag fruktar är livet
Med dess otaliga prövningar
Och dess verkställande smärta
Oinvigd i dess spelregler
Det jag fruktar är livet
Med dess övermäktiga krav
Och dess oundvikliga bakslag
Okunnigheten om dess mening
Inte dess påtagbara närhet
Eller dess ofrånkomliga visit
Oförstående av dess innebörd
Jag fruktar inte döden
Inte dess hastiga närvaro
Eller dess överrumplande ankomst
Ovetande om dess efterspel
Vad jag fruktar är livet
Med dess otaliga prövningar
Och dess verkställande smärta
Oinvigd i dess spelregler
Det jag fruktar är livet
Med dess övermäktiga krav
Och dess oundvikliga bakslag
Okunnigheten om dess mening
//Jonas
