NHL 15 - nästan framme
Då har vi kommit 75 procent in i denna nedräkning, likaså 3/4 av lagen komemr efter detta inlägg att ha presenterats. Laget som kommer här nedan har varit det lag som har varit svårast att ta fram inför NHL 15. Samtidigt har det varit det lag som längst har funnits som ett favoritlag, ända sedan jag spelade mitt första NHL-spel 1994. Hur detta kan komma sig presenteras längre fram. Laget för dagen - det enda från Eastern conference, är:
TORONTO MAPLE LEAFS
Det är således också det enda kanadensiska laget kan jag förtälja bland de fyra, och det vore ju skam att inte ett kanadensiskt lag inte skulle vara med då Kanada är ishockeyns hemland. Varför detta anrika lag har funnits som favoritlag såpass länge är av den enkla anledningen att en viss Mats Sundin spelade där under nästintill sina hela NHL-karriär. Mats Sundin har varit en hockeyhjälte för mig ända sedan jag kom i kontakt med sporten under VM i Åbo 1991. och varför det har varit lite sisådär med detta som favoritlag nu är för att, ja, Mats Sundin spelar inte längre, och ingen annan svensk har axlat honom på samma sätt sedan dess i Maple Leafs färger.
Här kommer dock nedbrytningen av att det faktiskt kom med bland de fyra, förutom ovanstående:
1. En snygg dräkt:
Mer klassisk än såhär kan inte en dräkt bli. Hemmadräkten här visar upp med sin djupblå färg en hockeyklassiker, hockeyhistoria och kultstatus. Enkel med bara två färger och en tydlig logga utan några krusiduller. Dessutom kan det bli mer kanadensiskt?
Även bortadräkten lyser med sin enkla klarhet med de två färgerna vitt och blått. Skulle nog kunna säga att detta är den snyggaste bortdräkten av alla lag. Nästintill spegelvänd mot hemmadräkten. Enkelheten personifierad.
Enkelheten i dräkt har funnits med nästintill deras hela historia. Har bara haft en annan färg vid ett tillfälle, nästan hundra år tillbaka i tiden:
2. Spelarnas namn ska stå ut och falla bra i mun:
Har har väl tankarna gått fram och tillbaka huruvida deras spelares namn faller i god mun. Det och tillsammans med ingen tongivande svensk. Dock efter eftertanke finns det namn som tilltalar, varav några har jobbat sig fram, i sin originalitet: Phil Kessel, James Van Riemsdyk, Joffrey Lupul, Dion Phaneuf, David Clarkson, Tyler Bozak, Nazem Kadri, Morgan Rielly, Jake Gardiner, Cody Franson, Stephane Robidas, Trevor Smith, Carter Ashton, Mike Santorelli, David Booth och Daniel Winnik bland de amerikanska spelarna. Petri Kontiola, Roman Polak, Leo Komarov och Korbinian Holzer bland de europeiska. En hel del originella namn alltså bland de vanliga.
3. Svenskar i laget:
Här lyser ju då mycket med sin frånvaro, vilket jag till en början kände var till en nackdel. Men jag vägde sedan nackdelar mot fördelar (precis som med Stars) och kom fram till att man får se till helheten. Det finns emellertid ett fåtal svenskar, varav någon kommer att få ett några matcher. Störst chans har William Nylander (son till Michael Nylander), sedan finns även Viktor Lööv och Tom Nilsson. Det återstår att se hur många matcher respektive får under säsongen.
4. Själva lagnamnet:
Toronto Maple Leafs. Det är nog det namnet som jag uttalar med störst vördnad, då det har en sådan lång och stor tradition. Toronto hör nog till en av hockeyns huvudstäder, och med de tre o:na ligger det bra i mun. Tar man sedan Maple Leafs bär det med sin klarhet en vördnad tradition. Lönnlöv, den kanadensiska flaggans emblem, och Kanada som är hockeyns hemland. Det talar sitt klara språk, Toronto Maple Leafs: Vi är hockey.
5. Loggan:
Som jag har varit inne på tidigare så står deras enkla emblem på en klar tradition. Lönnlövet representerar Kanada, och Kanada representerar hockey. Det är stilrent och klockrent.
Även loggan har haft olika utseenden genom åren, och finns även en alternativ logga till dagens upplaga, även här ser man (precis som på de äldre dräkterna) att laget i ett tidigare skede bar ett annat namn (Toronto St Patricks):
//Jonas
