My pride says no
Kategori: Allmänt, Eget material, Musik
My pride says no är en låt inspelad med livetrummor från den tredje och sista sessionen av inspelade trummor live. En cymbal som hörs tydligt på denna låt är en crashcymbal med nitar, dessutom hemmagjord (dock inte av mig). Dess ljud blir inte vid alla tillslag tillfredsställande. Men vad gör en amatör med inte allt för stor ekonomi? Man ska ju äga både gitarrer, basar, trumset, mikrofoner och inspelningsapparatur. På den tiden (dryga tio år sedan) var man student. Då tager man vad man haver.
Själva låten tillkom något eller ett par år tidigare då jag spelade med ett band (som var så kortlivat att vi aldrig uppträdde live) i slutet av min bandkarriär på hemorten, Vårgårda. Det finns två riff i låten som jag faktiskt fortfarande är mycket nöjd med. Det första är intro -och mainriffet. En melodislinga med en härliga (småonda) intervall. De passade sig mycket bra även på basen, som man kan höra både i introt och outrot. Det skrevs dock i första hand till gitarr. Ett trevligt inslag är pukspelet i början (påminner en del om djungeltrummor, men varför inte liksom?) Extra krydda är stämmorna på gitarrerna som kommer efterhand. Detta är ett av mina bästa intro till riff och uppbyggnad (enligt mig).
Det andra riffet jag uppskattar och är nöjd med är versriffet. Det elektriska plocket (som även förekommer akustiskt i breaket på låten). Förutom att det låter mycket behagligt är jag nöjd med just de elektriska bitarna då jag använder mig av dämpning på vissa toner. Ger riffet en fin karaktär.
Refrängriffet är ganska punkigt till sin karaktär men passar i sammanhanget. Dessutom är det kul att få spela lite dubbeltramp på trummorna. På denna låten står jag för all musik och text, medan min vapendragare Mats enbart agerar producent (vilket han dock gör med bravur).
Titelmässigt kan man kanske tro att det handlar om en stark individ som följer sin stolthet. Det är dock raka motsatsen till vad den egentligen handlar om - vilket man märker när man hör eller läser texten. Man vill ta emot hjälpen men man är slav under sin egen stolthet.
Låten är inspelad på en analog (med vissa digitala inslag) porta för dryga tio år sedan, med alla diverse amatörmässiga komponenter (från instrument till mickar och effekter). Så det är tur att man har Mats Lintonsson som producent, för då krämar han ur det bästa av det man har, och resultatet blir faktiskt helt okej.
Dags att avnjuta låten:
//Jonas
