22/11 1963
Stephen Kings roman om Kennedy-mordet (och så mycket mer) är ytterligare ett bevis på att King är Kung, utan någon som helst konkurrens. Läste precis ut den, och är helt lyrisk.
Vad är det då som gör King till denna litteratrens konung? Jag ska försöka bena ut det, enligt mina egna åsikter då vill säga.
1. Han skriver skräck. Han är skräckförfattare som skriver rikigt bra skräckhistorier. Vad som gör skräcken bra är att de för det första känns väldigt äkta. Han tar skräcken på allvar. Samtidigt nöjer han sig inte med att bara skriva skräck med enbart ingredienser av skräck. Han lägger till en massa andra ingredienser också, såsom relationer, bihistorier, samhällesskildringar med mera med mera.
2. Han skriver de facto inte enbart skräck. Han ä faktiskt inte bara en skräckförfattare. Inte ens, som jag nämnde tidigare, hans skräckböcker innefattar enbart skräck utan har delar av andra genres i sig. Sedan har han faktiskt skrivit en hel del böcker som inte innefattar övernaturliga händelser överhudvudtaget. Långnovellen som blev filmen Stand by me är ett tydligt exempel. Likaså långnovellen som blev filmen Shawshank redemption. Det är ju till och med dramer.
3. Hans målande skildringar av händelser och känslor. Han tar med läsaren in i boken med skildringar som får en att andas och känna som karaktärerna. Leva som invånarna i boken. Likaså skriver han bihistorier till själva huvudhistorian som gör alla människor levande, viktiga, och även boken levande. Man stiger in i Kings värld, i Kings huvud om man så vill.
4. Han är för jävla bra på att skriva!
Alla dessa ingredienser finner vi i 22/11 1963. Vi får till och med hälsa på karaktärer från andra böcker (framför allt då Det), som en bihistoria, men ack så nostalgisk. Att boken är knappa 800 sidor gör inget, det är 800 sidor av ren njutning. Har man inte läst en bok av King råder jag är att göra detta. Behöver inte vara de allra längsta böckerna (även ifall många av dem är ruggigt bra). Jag ger er här några tips:
1. Det
2. Jurtjyrkogården
3. Under kupolen
4. Raseri
5. Blaze
6. 22/11 1963
7. Pestens tid
8. Maratonmarschen
9. Drömfångare
10. Varsel
Listan kan fortsätta, men vi stannar där.
Finns det någon kändis bland alla kategorier som jag skulle vilja träffa, om så bara över en kopp kaffe, är det utan tvekan Stephen King. Att få bara prata med honom helt alldagligt skulle göra susen. Vågar knappt tänka på den dagen han trillar pinn. Han är ju odödlig, King kan inte dö.
Tyvärr kan han det. Men till dess ska jag njuta av hans storslagna magi i oändlighet.
//Jonas
