erikssonjonas.blogg.se

Ja, just nu känns det att det är en sådan dag. Inte riktigt en dag man kan sätta fingret på - känslan. Vet inte riktigt hur, vad eller varför. En gammal dikt, så enkel, men ändå briljant, dyker upp:

Då jag går långsamt nedför gatan
Och njuter av den gassande solen
Sätter jag plötsligt ut en fot,
och fäller en förbipasserande man,
som slår ansiktet blodigt mot asfalten
Samtidigt som jag funderar över
om det var ödet eller slumpen

Det är en sådan dag man inte riktigt greppar, inte riktigt kan sätta fingret på. Man vet inte riktigt varför. Likaså då gör sig en gammal dikt på nytt sig påmind:

Jorden började att skälva
Ett dån bakom bergen
Ett ljus – ett mörker
Hettan bet in i märgen

Vinden mullrade och yrde
Ett hån uppe i skyn
Ditt ljus – mitt mörker
Föll, begravdes under dyn

Ja, som ni kanske förstår är dagen en dag som kommer att slutligen gå förbi, utan svar, för att bytas ut mot en annan dag. Vem vet ifall den dagen kommer vara samma, äldre eller nyare? Även detta leder mina tankar till en avdammad dikt:

När ögonen sluts
Och musklerna slappnar av
Då sömnen trycker på

Känner, det är dags
Då gäspningarna är slut
Och mörkret faller på

I dimman fumlar
Rycks från här till ingenstans
När drömmen knackar på

I fantasin far
Där verkligheten är lek
Som livet livnärs på

Det är egentligen ingen idé att försöka reda ut dagen. Den reder helt enkelt ut sig själv. Med eller utan dikt!

//Jonas