Svarta stänk av kärlek - en nyläsning
Kategori: Allmänt, Böcker, Eget material
Har läst ut alla mina noveller i min novellsamling Svarta stänk av kärlek. Tänkte som så då efter detta att skriva väldigt kortfattat om dem. Kanske då inte riktigt på det sättet som ni tänker just nu, utan på ett annorlunda vis. Jag kommer nämna på vilket sätt jag har skrivit dem, vad som har inspirerat dem, och dylikt. Samtidigt ska jag försöka rangordna dem, dock bör ni ta det med en nypa salt, för skulle jag läsa dem en gång till skulle jag säkerligen rangordna dem annorlunda, speciellt ifall jag läste dem från slutet till början (vilket jag då inte gjorde denna gång).
Vad som skulle göra mig oerhörd glad är ifall ni skulle förmå er att köpa ett eget exemplar för att läsa. Jag har hört många säga att det är väldigt förvånande och framför allt oerhört kul att jag skriver. Givetvis är detta kul att höra... Men en författare eller för den delen artist eller konstnär livnär sig inte på att folk tycker det är kul att de håller på med det de göra, även ifall det är en viktig uppskattning. Utan givetvis livnär de sig på att folk köper deras verk etc. Jag kommer troligtvis aldrig livnära mig på detta, men för att i framtiden eventuellt ha råd med något liknande igen är det till en fördel ifall människor köper mina verk. Så ja, tycker ni att det är väldigt kul och intressant att jag skriver, våga er också då på att köpa ett exemplar för att läsa. Skulle vara evigt tacksam.
Nu kör vi:
Nattkörning: Detta blev då min första novell, efter några försök till tidigare noveller och romaner. Jag tycker helt klart att den håller måttet kvalitetsmässigt för att vara den allra första verket. Den innehåller klassiska inslag som talet tre, en mörk gestalt med huva, och att man vaknar upp ur sin sömn. Men ändå skulle jag inte vilja påstå att den något rip off av andra verk, utan ett eget original.
Jag brukar ha musikaliska kopplingar i mina noveller, och i detta fallet agerar Metallica (föga förvånande) det inslagna musikaliska i denna. Detta är även den första novellen som jag nämner samhället Lugnet, ett samhälle i flertalet noveller. Jag vet vad jag har för verkligt samhälle som inspiration (naturligtvis). Några av läsarna kommer troligtvis också att förstå detta.
Verkliga händelser, främst då tankemässiga händelser ligger till grund för novellen (jag har en del verklighet invävt i min fiktion). Jag experimenterar även med hur jag skriver mina noveller. Just denna är klassisk då den är skriven i dåtid, samt i tredje person. Det tog mig tre månader att färdigställa alstret, samt att korrekturläsa den. Skrevs mellan 3 mars - 9 juni 2001. Alltså för tretton år sedan skrev jag min första riktiga novell. För tillfället rankar jag den som nummer tio av mina femton noveller.
Klippan: Detta är min kortaste novell, med en central handling - ett filosoferande över ödet, slumpen och döden. Den upplevs (tycker jag) som lite trevande i början, men kommer snabbt in i djupa intressanta filosofiska tankar om ovan nämnda.
Även social och ekonomiska orättvisor behandlas kort, och mellan raderna där kan man nog se vad jag står politiskt. Intressant är att när jag jobbade på Fristadskolan som svensk -och engelsklärare valde jag att under en lektion läsa högt ur denna novellen. Kändes som att den blev väl emottagen.
Den musikaliska kopplingen i den här novellen består enbart av beskrivningar, något som jag relativt ofta gör. Använder mig av musikaliska termer för att beskriva saker och ting i mina noveller. Den är skriven i nutid med tillbakablickar och i första person (även det ganska vanligt).
En av mina snabbast färdigskrivna noveller, klar efter en månad mellan 27 maj - 24 juni 2001. Rankar den som nummer tolv av femton.
Mörk avgrund: Denna novell är min första bland några som behandlar ett kärt ämne - psykologi. Det är en psykologisk thriller med betoning på det psykologiska. Det är ett ämne som jag håller nära hjärtat, och som jag är intresserad av. Är väldigt nöjd med novellen. Det finns framför allt en scen med en snögubbe som huvudperson som jag har som favorit. Min bror Thobias tyckte att just den scenen var väldigt obehaglig!
Den är skriven med två parallellhandlingar i två olika tempus som i slutet vävs samman och ger ett gemensamt slut på båda handlingarna. Den är skriven i tredje person (båda handlingarna), och det är den första novellen som jag använder mig av en epilog.
Jag var produktiv det första året, 2001. Jag blev klar med tre noveller (och påbörjade dem någon vecka innan den tidigare var färdigkorrekturläst) på knappa sju månader, en fart ni kommer märka att jag inte bibehåller. Givetvis kan det bero på att idéerna avlöste varandra. Denna skrevs mellan 18 juni - 31 augusti 2001. Jag rankar den som nummer åtta.
Besatt: Titeln säger allt, det handlar om besatthet. Dock inte besatthet som i Exorcisten, utan mer då besatthet som i stalkers. I novellen får man följa två samtida handlingar, två personer: den besatta och den som är föremål för den besatta. Dessa två har givetvis två helt olika syn på verkligheten och det som inträffar. Utgången är inte den muntraste. Vilket i sig är ett signum bland mina noveller.
Den musikaliska kopplingen här är (inte heller föga förvånande med tanke på temat) Celine Dions My heart will go on. Traditionellt skriven i tredje person. Finns många fina beskrivningar i den som jag är mycket nöjd med.
Den tog tre månader att skriva, men jag hade nu en paus mellan denna och den tidigare, vilket gjorde att den skrevs mellan 13 oktober 2001 - 24 januari 2002. Den rankas som nummer elva av femton.
Förståelsen: Här har vi en relativt politisk novell, i alla fall en religionskritisk, och mellan raderna även en normkritiska novell. Drygt halva novellen skildrar en sann historia, upplevd av mig, vilken är skriven i första person. Andra halvan är ren och skär fiktion, där tredje person flitigt används.
Det är en av mina längsta noveller (under en lång tid var det min längsta). Den musikalisk kopplingen är av olika karaktär: I början sitter huvudpersonen och spelar trummor (vilket man snabbt förstår borde vara baserat på mig), det pratas om musik och den innefattar lovsång (allt taget direkt från verkligheten). Här återkommer samhället Lugnet (kanske inte så förvånande då det är en historia baserad på verkliga händelser).
Då det är en av mina längsta noveller tog den lång tid att färdigställa, knappa fem månader mellan 14 April 2002 - 9 augusti 2003. Även ifall jag är nöjd med mycket i den, och själva idén av den rankar jag den som nummer fjorton.
Valet: En novell som jag är mycket nöjd med, och en av mina bättre från mitt tidiga novellskrivande. Den behandlar ett val (som titeln så tydligt påpekar). Ett omänskligt val, fast ändå ett fal som behövs göras. Eller? Är blod tjockare än vatten?
Den är skriven i två tempus. Använder mig även av en klassisk teknik från Hollywoods värld: Börjar med slutet, hoppar tillbaka till början och jobbar mig sedan fram till slutet igen. Direkt in i handling således, med efterkommande förklaring. Min andra novell med epilog. Allt förutom den är skriven i första person.
Ganska ofta använder jag mig av små verkliga händelser som bihistorier i mina noveller. Just denna novell har en sådan i sig. Ett originellt möte beskrivs, direkt taget från verkligheten. Den musikalisk kopplingen består här av Bon Jovi och It's My life (ni som känner mig förstår även här att detta inte är föga förvånande), sång och musikaliska begrepp.
Det tog mig fem månader från förra novellens färdigställande innan jag påbörjade denna, vilket gör att den skrevs mellan 7 februari - 5 juli 2004. Jag rankar den så högt som nummer sju av mina femton färdiga noveller.
Under månens sken: Den här novellen är faktiskt ett "beställningsjobb". Ett beställningsjobb till en av huvudpersonerna i den (kanske inte helt omöjligt att förstå att det var till den kvinnliga huvudpersonen då). Jag blev ombedd att skriva klart en novell under en månad, en månad som hon befann sig i Frankrike.
Således är den inte helt oväntat inspirerad av en verklig upplevelse. Givetvis inte det tragiska och övernaturliga. Detta är den första novellen där ren inspiration av skräckgenren visar sig. Givetvis har tidigare noveller varit skrämmande och nervkittlande, men mer av en thriller-karaktär. Här blir man mer påmind av skräckens ingredienser.
Musikalisk koppling: Här nämns Näcken och hans förödande toner, samt vägar som bär musikaliska namn. Den är skriven i tredje person.
Den tredje novellen där samhället Lugnet nämns (och se där; den är inspirerad av verkliga händelser). Jag hann nästan klart den på den månaden som ombads, vilket gör att den skrevs mellan 11 juli - 9 augusti 2004. Jag rankar den som min sjätte bästa. Dessa sju första noveller finns i en tidigare utgiven bok vid namn "I tragedins fönster".
Bortom andra sidan: Den andra novellen i min kära genre psykologisk thriller. Det blir således nästan en fortsättning på Mörk avgrund, en fristående fortsättning, eller en alternativ version.
Det speciella med denna är att den, hör och häpna, är skriven både i första, ANDRA och tredje person.Att skriva i första och tredje person är ju det man normalt väljer när man skriver, dock hade jag länge funderat på, innan jag skrev den här, hur det skulle vara att skriva i andra person. Går det ens en gång? Med denna novell har vi svaret: Ja, det går!
Även denna är en parallellhandling, och med tanke på temat och slutet är det en ganska intressant parallellhandling. Min tredje novell med epilog. Jag märker under mitt läsande av novellsamlingen att jag utvecklar mitt skrivande ju mer jag skriver (vilket i sig är ganska självklart). Något som dock är kul att se; att man blir bättre på något ju mer man håller på med det.
Lite kuriosa: Denna novell har också en liten bihandling som är byggd på upplevd händelse, innefattande en bil. En snabbskriven novell, som arbetades på mellan 1 september - 12 oktober 2004. Rankar den så högt som nummer fem av femton.
Svarta stänk av kärlek: Titeln på min novellsamling: troligen min mörkaste och dystraste novell, likaså med det mest tabubelagda ämnet- Den mest normöverskridande. Den behandlar ämnet incest på ett icke traditionsenligt vis. Den är verkligen inte för den svagmagade.
Allt det hemska och tragiska vävs in med flertalet väldigt snygga beskrivningar och meningar, som jag är mycket nöjd med. Även här använde rjag mig av parallellhandling (något, som ni nu kanske förstår, jag tycker om att använda mig utav). De två handlingarna utspelar sig i två helt olika tidsperioder, båda är dock skrivna i tredje person.
Den musikaliska kopplingen finner vi i det, då mycket populära, tv-programmet Så ska det låta med svenska kändisar som Robert Welles och Charlotte Perelli. Dessa spelar klassiska låten The rose som har kopplingar till både Bette middler, Janis Joplin och Amanda Mcbroom.
Som ni ser påbörjades den vid årsskiftet. Tankar inför det nya året? Den skrevs mellan 30 december 2004 - 5 mars 2005. Jag rankar den så högt som nummer tre.
Dömd och befriad: Här kommer en tredje psykologisk thriller. Dock skiljer den sig en del från de två tidigare, det är inte riktigt samma tema. Denna är än så länge den längsta novellen som jag har skrivit. Det återstår att se ifall jag någonsin kommer skriva någon längre än den.
En för mig känd miljö står på schemat: Skolan. Huvudpersonen arbetar som lärare (något jag bör vara bekant med). Kollegor, elever och föräldrar som läser denna skulle kanske höja ögonbrynen för en sekund, för att sedan förhoppningsvis falla tillbaka då novellskrivande är för mig fiktion. Novellen bearbetar svåra uppväxter och popularitet.
Jag använder mig i den här av en prolog fast tyvärr benämner jag det inte så. Den skrivs först (under prologen) i första person men övergår sedan till tredje person.
Ett kärt återseende av Metallica och deras The call of Ktulu står som musikalisk koppling. För att vara den längsta novellen tog den dock inte längst tid att skriva. Detta faller sig naturligt då visa berättelser går snabbare att skriva än andra. Kreativiteten är ibland större och mer effektiv än andra gånger. Dessutom kan vissa historier i sig vara mer svårskrivna. Sedan har vi det mest betydelsefulla: Under vissa perioder skrivs ingenting och novellen står parkerad i väntan på att återupptas. Denna tog fyra månader, mellan 15 mars - 21 juli 2005. Jag rankar denna som min näst bästa.
Vingslag av drömmar: En filosofisk novell, i samma anda som Klippan fast med en annan infallsvinkel, och ett annat sätt att skriva. Den innehåller även en hel del portion mystik.
Grundidén bygger på verkliga händelser, eller egentligen mestadels drömmar. Den atmosfär, eller andemening, jag ville uppnå i novellen, var svår att få till märker jag så här i efterhand. Jag upplever att jag emellanåt dribblar bort mig i språket och orden, mycket kanske på grund av försöket att göra den så mystisk som möjlig. Jag gillar dock konceptet, och är egentligen i grund och botten nöjd med histortien.
Den är klassiskt skriven i tredje person. Då den är inspirerad av verkliga tankar och drömmar återkommer samhället Lugnet. Som ni kanske, eller kanske inte, förstår är temat att kunna flyga en liten, eller ja, en väldigt stor ingrediens i novellen. Jag hade en period av ickeskrivande i två månader innan denna skrevs mellan 11 oktober - 29 december 2005. Således fick den avsluta året.
Jag rankar den tyvärr som nummer tretton av femton noveller. Oturligt nog använde jag den i en novelltävling. Jag skulle troligtvis hellre velat använda mig utav den tidigare Dömd och befriad, eller allra hälst den efterkommande, men jag har för mig att det var ett längdkrav på den tävlande novellen, samt ett slutdatum som gjorde att jag inte hann skriva någon ny. Men så ja, det är en bra novell.
Vid dödens kant: Den novell där man mest ser mina rötter inom literaturen: Skräcken. Att Stephen King är en stor idol har säkerligen inte undgått någon. Trots att mina noveller inte alltid platsar som skräcknoveller har jag alltid haft King som förebild. Och av vad jag har hört hart det synts i mina noveller. Denna är dock en skräcknovell, men med samma djup som man finner (oftast) i Kings verk.
Den här berättelsen har så mycket oskrivet runt om sig, att den lätt skulle kunna utökas till en roman. Dock är väl idén förbrukad då den finns som novell.
Här finns den mystiken, det övernaturliga likt det uråldriga. Vi har den jagande poliskommissarien Vi har mord i överflöd.
Här möter vi inte bara två, utan tre parallellhandlingar, alla skrivna i tredje person. I slutklämmen byter jag dock tempus från dåtid till nutid.
Musikaliska kopplingen finner vi i otaliga beskrivningar genom berättelsen. Detta är den första novellen där det utspelar sig i Lugnet utan att den är inspirerad av verkliga händelser. Jag var borta från skrivandet i dryga halvåret innan jag skrev den här mellan 27 juni 2006 - 9 januari 2007. Och som ni ser tog det också ett halvår att skriva den. Jag anser den här novellen i nuläget vara min främsta.
Där ovan: En kortis där faktiskt det första utkastet skrevs för hand(!) i väntan på att en "bekant" skulle "plugga" klart nere i dess källare. Grundidén är inspirerad av en bok, och sedan sedermera en film. En mycket bra bok och film bör jag tillägga. Vilken kan ni säkert lista ut när ni läser novellen (ifall ni sett eller läst inspirationskällan förstås).
Det är en ganska "trevlig" novell (själva handlingen är tragisk sin vana trogen) fast säger inte så mycket mer. Det är en sådan där novell som man kan läsa emellanåt som skildrar någonting men som egentligen inte "löser" något eller får ett riktigt slut. Men det är min poäng med berättelsen. Det meningslösa i handlingen skildrar det meningslösa i, ja, handlingen som utförs. En "mysig" hund vid namn Ticke har en roll i novellen.
Den är skriven i tredje person. Innan jag skrev den här novellen hade jag inte skrivit någon novell på över ett år. Den förra avslutades 9 januari 2007 medan denna skrevs mellan 30 april - 1 juni 2008. Kan säkert vara därför denna novellen blev såpass kort och egentligen skapad av en slump (då jag otåligt väntade på att få lägga mig). På så sätt rankar jag den som nummer femton av femton. Ändock tycker jag om den. Men vid en rangordning ska ju något komma sist, precis som något ska komma först.
Vid branten av galenskap: Novell som terapi. Min egna terapi. Den är inspirerad av, och i vissa fall baserad på verkliga händelser. Behandlar kärlekens baksida, och den sköra tråden melllan kärlek och hat: otrohet. Får än en gång tacka ovan nämnda "bekanta" för att denna novell blev skriven. Emellertid inte av lika trevlig anledning. Eftersom den bekanta står som inspirationskälla. Detta är verkligen inte heller en novell för den svagmagade. Våld och ilska är grundpelare som den byggs upp av.
Jag är dock väldigt nöjd med språket i novellen, och det finns ett stycke där jag beskriven den sköra tråden mellan kärlek och hat som jag gillar extremt mycket. Den är skriven i första person och i nutid (vilket även det säkerligen gör den ännu mer skrämmande. Speciellt när den är inspirerad av verkliga händelser).
Till denna novell hade jag ett avbrott från skrivande på ett år (och troligtvis skulle den aldrig ha blivit skriven alls om verkligheten hade varit annorlunda), då den skrevs mellan 14 juni - 12 augusti 2009.
Som ni märker var min mest produktiva period de första åren av mitt skrivande, och med tiden har den successivt avtagit. Därav kommer denna novellsamling i rätt tid. Jag rankar novellen som nummer fyra.
Dammen: Den nyaste novellen efter ett uppehåll på ja, ni har läst rätt, fyra år! Och ännu har jag inte påbörjat någon ny (fastän jag har en idé, som jag har burit med mig i flera år).
Den är baserad och inspirerad av verkliga händelser - hela första halvan skulle man kunna säga är verklighetsbaserad. Mystik och ingredienser ur gamla hederliga spökhistorier är stöttepelare i novellen. Att den utspelar sig kring en damm är inte svårt att första. En damm med dimma över sig...
Den är klassiskt skriven i tredje person. Och jag använder mig av en epilog som knyter ihop historien, samtidigt som den spär på det mystiska, och lämnar novellen öppen. Den är således ganska enkel men lämnar läsaren tid för eftertankar. Enbart beskrivningar utgör den musikaliska kopplingen.
Eftersom det tog fyra år innan jag "fattade pennan" igen skrevs den här novellen - så sent som - mellan 6 augusti 2013 - 8 februari 2014. Alltså färdigställd i år. Jag rankar den som nio av femton.
Jag hoppas ni innerligt att ni kiänner er kittliga att läsa boken nu (om ni inte har gjort det tidigare). Och att ni då kan punga ut en relativt billig slant för att dryga 200 sidors njutfull läsning. Jag vet en som skulle vara grymt glad. Nämligen jag!
Vad har jag för projekt på gång då? En romanblogg ligger under pågående projekt. Jag skriver och producerar musik för tillfället. I novellväg finns det bara tankar än så länge. Det återstår helt enkelt att se. En uppskattning (eller dess frånvaro) av denna samling kan kanske fälla avgörandet.
//Jonas
