erikssonjonas.blogg.se

 

Oftast är mina dikter och noveller en skapelse av min fantasi. Givetvis finns det emellanåt vissa ingredienser i allt det fiktiva som bygger på erfarenheter ur verkliga livet (vilken författare eller poet har inte med det? Är ju själva grunden för att kunna ha något att fantisera om). Dock finns det emellanåt vissa, för min del framför allt dikter, som bygger på verkliga händelser eller beskriver verkliga upplevelser (mitt förra inlägg var ett sådant exempel). En del noveller bygger på verkliga företeelser eller händelser men givetvis med en fiktiv touch för att göra dem mer intressanta och spännande.

 

Den här dikten som jag presenterar i detta inlägget är uppkommen ur en tragisk verklig händelse, ett sätt för mig att hedra de inblandade och drabbade. Kanske till och med ett sätt för mig själv att bearbeta de känslor som uppkom runt det inträffade. Den blev färdigskriven natten till nyårsafton 2004, så händelsen var helt färsk när jag började skriva dikten.

 

Jag minns så väl när det hände. Jag låg i min säng, i min etta på Stockslycke i Alingsås. Jag hade då, som nu, en tendens till att natta mig själv med hjälp av tv:n. Det gjorde jag även denna natt, natten till annandag jul vill jag minnas. Jag somnade helt enkelt med tv:n på. Mitt i natten vaknade jag upp i ett kakafoni av kaos, vilket utspelade sig på kanalen som var på. Tsunamin hade slagit till med en förödande kraft. Givetvis, när man vaknar upp mitt i natten, kunde jag inte fatta vad det var som hände, eller om det var dröm eller verklighet. Sakta men säkert vaknade alla mina sinnen till liv, och slog mig med en våldsam kraft när jag insåg att denna katastrof var ett faktum. Mina känslor och tankar gick i ett virrvarr, det var en ack så verklig surrealism.

 

Jag vågar säga att detta var det mest känslosamma och förvirrande uppvaknandet jag har varit med om (och då har jag vaknat upp till att min förvirrande granne stod i nattlinne i dörröppningen till mitt sovrum klockan ett på natten).

 

Vi har nog alla en koppling till detta som så tragiskt avslutade år 2004. Denna dikt som kommer nedan var mitt sätt att bearbeta händelsen, ett sorts hedrande.