I want to kill you
Nu blir vi återigen personliga. Det personliga återspeglar sig i en dikt som jag skrev 2007, betitlad "I want to kill you".
Det skapande kreativa startade faktiskt med en ackordvända på fyra ackord då jag mässade de engelska meningarna som finns med i dikten. Det är faktiskt ett väldigt bra medel att ta till när man är övervälmad av känslor. Att helt enkelt få ut dem i musik (eller dikt för den delen, i detta fallet blev det båda). Jag kunde i detta fallet spela de enkla ackorden och skrika ut mina känslor av svek i dessa meningar om och om igen. I slutet blev det ett våldsamt crescendo, när det mer skriks ut än sjungs.
Det bygger således på en verklig händelse, verkliga känslor, och en verklig vän. Vi bodde till och med tillsammans under en kort period (ungefär 9 månader) i ett kollektiv. Det var denan vän som fick mig att flytta in i ett kollektiv, vilket nu i efterhand inte blev lyckat men ändå är en erfarenhet som är värd att ha. Tänker inte gå in i detalj (givetvis, då detta är en publik blogg) om vad det handlade om, men i stora drag. Jag anförtrodde min så kallade vän en "hemlighet", jag litade helt enkelt på denne, att denne skulle inte föra detta vidare. Som ni förstår blev så inte fallet. Inte nog med att denne förde det vidare till andra, den förde det vidare till helt fel personer. Efter det hade denne mage att säga det till mig!
I vilket fall som helst kände jag ett oerhört svek som jag var tvungen att få ur mig, alla känslor. Och det renderade först ut i en känslosamt aggressiv del av en låt, för att sedan bli en dikt. Resultatet blev detta:
“I want to kill you
I want to make you feel pain
I want to stab you
Right through your heart
I want to make you feel my pain”
Dessa ord hivades ut ur min mun,
blandades med ackordvändan
på fyra ackord.
Rakt från hjärtat.
Längesedan verkligheten fångades,
brutalt kastades ut som musik;
och nu om dig.
Så kallad vän.
Ett svek som jag aldrig har känt
förut; aldrig från en kallad vän,
min totala tilltro.
Blev backstabbad.
I want to kill you – för den delen av mig du har dödat.
I want to make you feel pain – för smärtan du har orsakat.
I want to stab you – för de hugg som vägrar att upphöra.
Right through your heart – för mitt hjärta som du har lämnat tomt.
I want to make you feel my pain – en smärta graverad för livet.
Vän?
I want to make you feel pain
I want to stab you
Right through your heart
I want to make you feel my pain”
Dessa ord hivades ut ur min mun,
blandades med ackordvändan
på fyra ackord.
Rakt från hjärtat.
Längesedan verkligheten fångades,
brutalt kastades ut som musik;
och nu om dig.
Så kallad vän.
Ett svek som jag aldrig har känt
förut; aldrig från en kallad vän,
min totala tilltro.
Blev backstabbad.
I want to kill you – för den delen av mig du har dödat.
I want to make you feel pain – för smärtan du har orsakat.
I want to stab you – för de hugg som vägrar att upphöra.
Right through your heart – för mitt hjärta som du har lämnat tomt.
I want to make you feel my pain – en smärta graverad för livet.
Vän?
Det känns som att den talar för sig själv. Kan dock säga att jag har kommit över det nu. Eller ja, vi är inte vänner längre, och jag har inget med den personen att göra längre, och den delen av livet har passerats. Det är nu ett nytt kapitel.
//Jonas
