Something to believe in
Something to believe in, en låt av det amerikanska glam metal-bandet Posion, släpptes 1990 på skivan Flesh and blood.
Det finns få låtar som fastnar vid första lyssningen (speciellt när man tänker på hur många låtar som egentligen har skrivits och givits ut). Men denna powerballad från början av 90-talet är dock en sådan låt. Varför kan man då undra.
Det finns en del ingredienser i låten som gör den som en sådan självklar låt. Vi börjar från början; introt på piano. Att använda piano i sina låtar på detta sättet hade inte Poison gjort innan denna låt, och bara det gör den mer intressant än de övriga. Dessutom är det ett mycket fint pianospel som griper tag i lyssnar vid första ton. Det är fullt med den smärta som låten vill förmedla. Det är så oerhört gripande att man kan i musiken känna känslan och förstå budskapet.
Sedan är texten klockren, och medveten. Belyser vardagliga och verkliga saker, som kan inträffa i varje människas liv. Något som också kan vara så långt borta men ändå så nära med hjälp av de sociala medier som finns. Utdrag ur texten:
Twenty-two years of mental tears
Cries a suicidal Vietnam vet
Who fought a losing war on a foreign shore
To find his country didn't want him back
Their bullets took his best friend in Saigon
Our lawyers took his wife and kids, no regrets
In a time I don't remember, in a war he can't forget
He cried "Forgive me for what I've done there
Cause I never meant the things I did"
Cries a suicidal Vietnam vet
Who fought a losing war on a foreign shore
To find his country didn't want him back
Their bullets took his best friend in Saigon
Our lawyers took his wife and kids, no regrets
In a time I don't remember, in a war he can't forget
He cried "Forgive me for what I've done there
Cause I never meant the things I did"
Och:
I drive by the homeless sleeping on a cold dark street
Like bodies in an open grave
Underneath the broken old neon sign
That used to read JESUS SAVES
A mile away live the rich folks
And I see how they're living it up
While the poor they eat from hand to mouth
The rich is drinkin' from a golden cup
And it just makes me wonder why so many lose, so few win
Like bodies in an open grave
Underneath the broken old neon sign
That used to read JESUS SAVES
A mile away live the rich folks
And I see how they're living it up
While the poor they eat from hand to mouth
The rich is drinkin' from a golden cup
And it just makes me wonder why so many lose, so few win
Sedan har vi versen som inspirerade Bret Michaels till att skriva låten (en nära vän och säkerhetsvakt till bandet dog ensam på ett hotellrum. Även första utdraget bygger på en sann historia (en kusin till Bret):
My best friend died a lonely man
In some Palm Springs hotel room
I got the call last Christmas Eve
And they told me the news
I tried all night not to break down and cry
As the tears rolled down my face
I felt so cold and empty
Like a lost soul out of place
And the mirror mirror on the wall sees my smile it fades again
In some Palm Springs hotel room
I got the call last Christmas Eve
And they told me the news
I tried all night not to break down and cry
As the tears rolled down my face
I felt so cold and empty
Like a lost soul out of place
And the mirror mirror on the wall sees my smile it fades again
Förutom dessa fenomenala textutdrag med kraftfulla melodier, är gitarrsolot såsom pianointrot fyllt med smärta och den känsla sången vill förmedla.
Det finns även en akustisk version av låten med en alternativ text. Det rörde sig nog en hel del i Brets huvud när han skrev låten. Mycket personligt, och det är det som gör den så bra. Den här helt enkelt äkta.
Tillika är det en skön låt att spela, med vackra ackord och en melodi som kräver äkthet för att kunna sjunga med rättvisa. Precis sådana låtar som jag älskar att sjunga.
Lyssna, njut och reflektera:
Här kommer den akustiska versionen med alternativ text:
//Jonas
