Tio låtar som alla bör ha hört (eller se till att lyssna på)
Ja, vi fortsätter denna vandring i tio-i-topp-världen. Nu snävar vi till oss en smula, och går inte bara igenom album, utan vi går in i den enskilda låten. Det hjälper till om man har likartad musiksmak som jag! Utan inbördes ordning som sig bör. Here we go:
1. Fade to black med Metallica
Jag har nämnt den förut. En episk låt som har allt. Det fina akustiska. Det melodiösa solot. Det ödesmättade riffet. Det brutalt hårda. Det manglande solot. Den vackra texten. Den har allt.
2. Hon får... med Dia Psalma
Den svenska punken återföds med detta band på 90-talet, och det med råge. Just denna låt har en sådan stark text att det inte går att bli gripen av låten. Sedan att de är mästare på sångmelodier och har en trummis som är till duga gör inte saken sämre. Lägg till de underbara fiolmelodierna så har vi ett mästerverk. Ett måste!
3. I'd do anything for love (but I won't do that) med Meatloaf
All heder till Jim Steinman som har skrivit låten. Han är grym på sådana här mästerverk. har man aldrig hört hela låten i sin helhet tycker jag att man ska ta sig tiden (dryga 12 minuter) att faktiskt göra detta. Ni kommer inte att ångra er.
4. Sommarkort (en stund på jorden) med Cornelis Vreeswijk
Cornelis har en given plats på den här listan. Den här låten är så vacker att det inte går att lyssna till den utan att rysa. Den går rakt in i hjärtat. Samtidigt skapar den eftertanke i vad helst man behöver eftertänka.
5. Bed of roses med Bon Jovi
Ja, det är svårt att skriva en lista utan Bon Jovi, och framför allt min paradlåt Bed of roses. Fylld av ångest, fylld med samvetskval. Fullproppad med gudomliga melodier, vare sig det är sång, gitarr, piano eller trummor. En klassiker.
6. Holding out for a hero med Bonnie Tyler
Tror nog detta är en av de bästa Bonnie har producerat. Får tacka filmen om roboten "Number 5" för att jag kom i kontakt med denna låt. Vilken adrenalinkick. 80-talets synthbaserade musik när den var som bäst! Här kommer Tylers hesa röst till sin rätt. Ännu en Steinman-skapelse.
7. Slaughtered med Pantera
Ja, vi kommer inte undan att jag är hårdrockare. Och gärna av den hårda sorten. Pantera är ett band som slutade sin hårda karriär alldeles för tidigt, med en magisk gitarrist (som tyvär blev tragiska mördad). Är man arg, förbannad på allt och alla, eller vem som helst eller vad som helst är detta den perfekta låten att få ut sina känslor till. Brutal är bara ordet.
8. Dyers eve med Metallica
Metallica, som är mina husgudar, förtjärnar två platser på listan. Här har vi den ite mer hårdare sidan av dem. Dyers eve är en underskattad låt. En låt som jag hoppas (förgäves) få höras spelas live. Texten är en av Hetfields allra bästa. Rakt på sak och rakt från hjärtat.
9. It's all coming back to me now med Celine Dion
Den tredje låten av Jim Steinman. Mannen som snyter ut episka grandiosa alster. Denna gång fick den skönsjungande Celine Dion äran att sjunga in ett av hans verk. Vilket hon gör med bravur. Storslagen!
10. Höghus, låghus, dårhus med Imperiet
Thåström och svensk synthrock från 80-talet. En enkel låt som talar om en verklighet för många svenskar då, och troligtvis lika många svenskar nu. Och det med Thåströms magiska röst. När enkelheten är briljant.
11. Aesthetics of hate med Machine head
Ja, bonus som sig bör, och i denna kategori av lista är bonusplatsen mer än nödvändig. Machine head är nog det hårdrocksband som ligger mig närmast hjärtat näst efter barndomsidolerna Metallica. De har vuxit till att bli ett band i världsklass bland den hårda hårdrocken, fast med skillnaden att de skriver episka låtar av högsta kvalité. Detta är inget undantag.
Usch, detta var svårt. När jag försökte vara så bred jag bara kunde märkte jag att platserna snabbt tog slut. Finns givetvis fler låtar av yttersta kvalité och som är utsökta att lyssna till. Framför allt då ur hårdrockens värld. Men nu ville jag vara bred och verkligen ta med grymma låtar från diverse musikstilar. På detta sätt kanske några fler får upp ögonen för lite nya favoriter.
//Jonas
