Roots bloody roots
Roots bloody roots, låten av Max Cavalera från gruppen Sepultura är en käftsmäll utan dess like. Här har brasilianarna tagit sig tillbaka till den brasilianska kulturen och urbefolkning, blandat detta med deras hårda aggressiva hårdrock. Max lämnade bandet efter den här skivan och startade den egna gruppen Soulfly, och det behövs knappast sägas att Sepultura tappade sin kraft (fastän de fortfarande spelar och släpper skivor), och att Soulfly blev en given succé.
Titelspåret är ett statement. Vi har våra rötter, vi är stolta över våra rötter. Och jävlas fan inte med våra rötter!
Underbara textrader finns i låten:
Rain bring me the strength
Is breeding me this way
To get to another day
And all I want to see
Set Us free
Why can't you see
Can't you feel
This is real
Is breeding me this way
To get to another day
And all I want to see
Set Us free
Why can't you see
Can't you feel
This is real
Och:
I say
We're growing every day
Getting stronger in every way
I'll take you to a place
Where we shall find our
Roots Bloody Roots
We're growing every day
Getting stronger in every way
I'll take you to a place
Where we shall find our
Roots Bloody Roots
Lyssnar man sedan på hur Max Cavalera sjunger (skriker) ut dessa rader med all aggression, frustration och irritation blir de bara ännu bättre. Producenten fick ut allt ur honom inför den här skivan. Bad honom helt enkelt att skrika så mycket att han i princip skulle tuppa av.
Finns en liten rolig personlig historia anknytning till den här låten. Skivan släpptes 1996 och under den tiden gick jag i gymnasiet. Jag lirade bas och sjöng i ett band på den tiden som lirade tung hårdrock ala Sepultura. Sologitarristen fick för sig att han skulle lira trummor och att jag skulle lira gitarr och sjunga i ett eget band, där vi bland annat skulle spela den här låten.
Vi hade bestämt att lira precis när jag hade varit med min gymnasieklass på en Tysklandresa med vår historialärare och tysklärare. Vi behöver väl knappast säga att denna resa som skulle vara pedagogisk handlade mycket om att, ja, drick en himla massa öl och sprit. På förjan på vägen när var det fest, och på färjan tillbaka var det lika mycket fest. Det var helt enkelt så att fastän vi lirade dagen efter mitt på dagen var jag, ja, fortfarande berusad. Spela musik full är väl inte helt ovanligt, men full blandat med att man inte hade sovit någonting på det var ingen höjdare. Jag kunde inte ens uppfatta inräkningen. Kunde helt enkelt inte ens börja efter fyra (vilket mina elever emellanåt inte klarar av fastän de både har sovit, ätit och förhoppningsvis är nyktra).
Ja, detta var bara en parentes och kuriosa.
Nu är det dags att njuta av låten tycker jag!
Att Sepultura har ett bra anseende i musikvägen syns i ett samarbete med självaste Pavarotti, som har sjungit in den här låten som en duett med, ja, vem den andra sångaren är håller jag osagt. Givetvis ska vi njuta av det här ovanliga men sköna samarbetet..
//Jonas
