En epok är över
Kategori: Allmänt, personligt, sport
Ja, då har det hänt. Det har inträffat - en epok är över. Den tjuvstartade förra säsongen av då en anledning som kändes helt rätt, men nu upplevs som ett stort misstag. Och tyvärr återhämtade den sig inte, vilket ledde till att den nu definitivt är över.
Handboll.
Handbollen verkar över för min del nu. I torsdags togs beslutet att man skulle lägga ner Byttorps seniorlag, och därför dra sig ur serien. Jag hade tyvärr tagit besultet inför förra säsongen att lägga skona på hyllan av personliga skäl (som just då alltså kändes rätt, men som nu i efterhand var helt onödigt). Dock kom jag tillbaka efter halva säsongen (då det presonliga blev onödigt helt enkelt) och fick avsluta en konstig säsong för Byttorps seniorer. Nedgången då kunde man inte återhämta sig ifrån den här säsongen, och laget fick läggas ner. Dett ainnebär att man "karriär" med omkring 24 års handboll tog slut(?). Givetvis finns BHK, men tja, jag vet inte.
Ska man sammanfatta åren finns tre (sportsliga) händelser i topp tre:
1. Vinsten med A-pojk i b-slutspelet 1998. Vi gick ur gruppspelet utan tillstymmelse till vinst, samt att jag var väldigt anonym. Dock vid b-slutspelet när tränaren övergav oss för jobb hände något "magiskt". Första matchen vann vi mot AHK 2 med 11-9(?) där jag fick gjort 3 mål. I semin fick vi möta BHK 2(?), en match som gick till sudden. I sudden vann BHK uppkatset och fick första anfallet. Dock lyckades vi stoppa det och jag min vana trogen kontrade in 13-12, mitt fjärde mål i matchen. I finalen mötte vi Trollhättan. En utvisningsrik match (mest för Trollhättan då). Vi vann den täta matchen med 10-9 efter fem mål av mig (ett på straff vid ett kritiskt ögonblick - straffar hade varit min nemisis under turneringen och jag var inte helt övertygad att jag skulle lägga straffen, men Lunna ville annat).
2. För 3(?) säsongers sedan mäktade jag med 19 mål i en och samma match - mot Skara HK i sista matchen den säongen för Byttorp. Innan matchen stod jag i duschen och öste varmt vatten över ryggen då jag hade extremt ont i den. Jag var faktiskt inte helt säkert ifall jag skulle kunna spela (ryggen hade blivit en akilleshäl för mig de sista säsongerna). Men, tje, jag spelade, och jag fick gjort hela 19 mål på ett mycket frustrerat Skara, speciellt för en av deras spelare - "stjärnan", som brutalt drog ner mig under en kontring och fick rött. Vi fick straff, en straff jag satte (straffar hade under mina sista år i Byttorp blivit lite av en specialitet - exempelvis satte jag 7 straffar i en och samma match vid ett tillfälle, då var 6 av dem i samma hörn!).
3.Jag vill mig minnas att jag någon gång under mina sista säsonger med Vårgårdas a-lag fick gjort 13(?) mål mot ett ålderstiget och desarmerat Bollebygd hemma. Det roliga var att jag hade nummer 19 när jag gjorde 19 mål och nummer 13 när jag gjorde 13 mål. Jag tror det var 13 mål i alla fall, vad jag vet är att det inte var färre. Under min tid i Vårgårdas a-lag fick jag inte gjort så många mål under en och samma match. Jag tror att jag gjorde 4 vid något tillfälle, men kan inte minnas att jag har gjort fler, därav var dessa 13 en väldigt trevlig tillställning. I Byttorp tog mitt handbollsspelande riktig fart, då jag först och främst fick en nystart och vågade tro på mig, och hade spelare runt om mig som jag inte kände mig underlägsen inför och liknande. Jag fick SPELTID och på så sätt började målen komma, och jag låg alltid i toppen av skytteligan, med ett år som det bästa när jag gjorde över 100 baljor (mest i laget).
Utöver detta finns det givetvis andra mycket härliga händesler, en del sportsliga och en del av en helt annan karaktär. Kommer detta nu vara över? Just nu verkar det så.
Men vem vet.
//Jonas
